What to do
My Godness, det var länge sedan kära läsare!
Jag har haft fullt upp förstår ni, det har varit så mycket att göra in the life of moi att jag bara inte hunnit att besvara alla era mail om saknad av denna blogg, men nu är det alltså dags igen.
Så, vad har hänt sen sist? Jag hann bli tillsammans med och sedan dumpa regissören, (seriöst vem vill vara ihop med någon som lever i en fantasivärld påhittad av en möglig gubbe som dog på Fårö för några år sedan?), ragga upp mitt ex och hamna i ett emotionellt och sexuellt virrvarr, sen så träffade jag den biopolära flatan som nu under hela hösten trakkaserat och förvirrat mitt liv till den grad att jag knappt har haft någon tid med att dricka Cosmos på Berns i min svarta draperade satinklänning från den lilla franska boutiqen på Götgatsbacken som ingen förutom jag känner till eller har råd att handla i, och sen så har jag såklart sett till att få tillbaka ätstörningarna så att jag nu ligger på mina normala 48 istället för 53. Tokigt vad livet påverkar ens matlust.
So so so, nu ska jag inte tråka ut er med mina små bravader som hände i somras, dåtiden är tråkig, det är det nuvarande som är intressant! Är för tillfället involverad i ett otroligt häftigt projekt som invoverar några av de mest kulturella och vetenskapligt bevisade pretantiösa människorna som lever idag. Vad vi sysslar med är för tillfället en hemlighet, men håll utkik i DN På Stan inom de närmsta vekorna så kan nog gissa er till vad jag sysslat med(!).
Nu ska jag göra klart mitt repotage (jag har ju gått och blivit journalist på senare tid också, ser man på ser man på!), göra en hårinpackning och gå och lägga mig. Köpte nya sidenlakan idag som jag inte kan vänta på att få krypa ned mellan!
Carpe Omnius
Lady Kar
Jag har haft fullt upp förstår ni, det har varit så mycket att göra in the life of moi att jag bara inte hunnit att besvara alla era mail om saknad av denna blogg, men nu är det alltså dags igen.
Så, vad har hänt sen sist? Jag hann bli tillsammans med och sedan dumpa regissören, (seriöst vem vill vara ihop med någon som lever i en fantasivärld påhittad av en möglig gubbe som dog på Fårö för några år sedan?), ragga upp mitt ex och hamna i ett emotionellt och sexuellt virrvarr, sen så träffade jag den biopolära flatan som nu under hela hösten trakkaserat och förvirrat mitt liv till den grad att jag knappt har haft någon tid med att dricka Cosmos på Berns i min svarta draperade satinklänning från den lilla franska boutiqen på Götgatsbacken som ingen förutom jag känner till eller har råd att handla i, och sen så har jag såklart sett till att få tillbaka ätstörningarna så att jag nu ligger på mina normala 48 istället för 53. Tokigt vad livet påverkar ens matlust.
So so so, nu ska jag inte tråka ut er med mina små bravader som hände i somras, dåtiden är tråkig, det är det nuvarande som är intressant! Är för tillfället involverad i ett otroligt häftigt projekt som invoverar några av de mest kulturella och vetenskapligt bevisade pretantiösa människorna som lever idag. Vad vi sysslar med är för tillfället en hemlighet, men håll utkik i DN På Stan inom de närmsta vekorna så kan nog gissa er till vad jag sysslat med(!).
Nu ska jag göra klart mitt repotage (jag har ju gått och blivit journalist på senare tid också, ser man på ser man på!), göra en hårinpackning och gå och lägga mig. Köpte nya sidenlakan idag som jag inte kan vänta på att få krypa ned mellan!
Carpe Omnius
Lady Kar
Oh my fucking God
Det finns en massa saker här i världen som är lol. Några av dem är ha en fucked up relation med någon, sedan inofficiellt avsluta den, sen få sms av människan, som man då självfallet inte svarar på, men knäppt nog låter sin kompis låtsassvara på, sen, när man några dagar senare ska ta bort svarsms:et, så råkar man skicka det iaf, vet inte om man ska skratta eller gråta, langar iväg ett patetiskt "oj det blev till fel person"sms som ingen över 15års ålder tror på, sen känna sig tvungen att skriva något fånigt i stil med "men jo jag mår bra, sj?" för att det inte ska vara helt jävla fortsatt cp, då få ett sms där den loliga människan nog fattade att man kanske från början tänkte på just honom/henne när man skrev det elaka sms:et och ba' "jag är fundersam, vad menar du, bla bla bla...", och det enda jag hela tiden kan tänka är jag orkar inte jag orkar inte JAG ORKAR INTE, samtidigt som det helt och hållet är mitt eget fel/ansvar/whatever att jag fortsätter att svara så egentligen är ju detta mitt eget fel från början, precis så som alla kvinnor tänker, att det är vårt fel, och bara för det ska jag äta glass för det läste jag i DN Söndag idag att det gör kvinnor som tycker saker är deras eget fel. Och sedan så passar ju glass så bra till drama okså. Spice up your life.
