What to do
My Godness, det var länge sedan kära läsare!
Jag har haft fullt upp förstår ni, det har varit så mycket att göra in the life of moi att jag bara inte hunnit att besvara alla era mail om saknad av denna blogg, men nu är det alltså dags igen.
Så, vad har hänt sen sist? Jag hann bli tillsammans med och sedan dumpa regissören, (seriöst vem vill vara ihop med någon som lever i en fantasivärld påhittad av en möglig gubbe som dog på Fårö för några år sedan?), ragga upp mitt ex och hamna i ett emotionellt och sexuellt virrvarr, sen så träffade jag den biopolära flatan som nu under hela hösten trakkaserat och förvirrat mitt liv till den grad att jag knappt har haft någon tid med att dricka Cosmos på Berns i min svarta draperade satinklänning från den lilla franska boutiqen på Götgatsbacken som ingen förutom jag känner till eller har råd att handla i, och sen så har jag såklart sett till att få tillbaka ätstörningarna så att jag nu ligger på mina normala 48 istället för 53. Tokigt vad livet påverkar ens matlust.
So so so, nu ska jag inte tråka ut er med mina små bravader som hände i somras, dåtiden är tråkig, det är det nuvarande som är intressant! Är för tillfället involverad i ett otroligt häftigt projekt som invoverar några av de mest kulturella och vetenskapligt bevisade pretantiösa människorna som lever idag. Vad vi sysslar med är för tillfället en hemlighet, men håll utkik i DN På Stan inom de närmsta vekorna så kan nog gissa er till vad jag sysslat med(!).
Nu ska jag göra klart mitt repotage (jag har ju gått och blivit journalist på senare tid också, ser man på ser man på!), göra en hårinpackning och gå och lägga mig. Köpte nya sidenlakan idag som jag inte kan vänta på att få krypa ned mellan!
Carpe Omnius
Lady Kar
Jag har haft fullt upp förstår ni, det har varit så mycket att göra in the life of moi att jag bara inte hunnit att besvara alla era mail om saknad av denna blogg, men nu är det alltså dags igen.
Så, vad har hänt sen sist? Jag hann bli tillsammans med och sedan dumpa regissören, (seriöst vem vill vara ihop med någon som lever i en fantasivärld påhittad av en möglig gubbe som dog på Fårö för några år sedan?), ragga upp mitt ex och hamna i ett emotionellt och sexuellt virrvarr, sen så träffade jag den biopolära flatan som nu under hela hösten trakkaserat och förvirrat mitt liv till den grad att jag knappt har haft någon tid med att dricka Cosmos på Berns i min svarta draperade satinklänning från den lilla franska boutiqen på Götgatsbacken som ingen förutom jag känner till eller har råd att handla i, och sen så har jag såklart sett till att få tillbaka ätstörningarna så att jag nu ligger på mina normala 48 istället för 53. Tokigt vad livet påverkar ens matlust.
So so so, nu ska jag inte tråka ut er med mina små bravader som hände i somras, dåtiden är tråkig, det är det nuvarande som är intressant! Är för tillfället involverad i ett otroligt häftigt projekt som invoverar några av de mest kulturella och vetenskapligt bevisade pretantiösa människorna som lever idag. Vad vi sysslar med är för tillfället en hemlighet, men håll utkik i DN På Stan inom de närmsta vekorna så kan nog gissa er till vad jag sysslat med(!).
Nu ska jag göra klart mitt repotage (jag har ju gått och blivit journalist på senare tid också, ser man på ser man på!), göra en hårinpackning och gå och lägga mig. Köpte nya sidenlakan idag som jag inte kan vänta på att få krypa ned mellan!
Carpe Omnius
Lady Kar
Speed it up
Jag har funderat lite på det här med dvärgar.
När vuxna människor har feber (låt oss vara exakta och säga 39 graders feber), så mår de ganska så dåligt. När ett litet barn (låt oss säga 4-6 år gammalt) har 39 graders feber, mår de ofta sämre än vad den vuxna gör. Detta beror på många saker, t.e.x ett barns oförmåga att kunna sätta sjukdomen i ett perspektiv där det är möjligt att förstå att obehaget vållat av sjukdomen inom kort tid kommer att försvinna, eller att barn helt enkelt är pussys som inte klarar av lite värme (seriöst, sätt barnet i en varmluftsugn och jag garanterar att det gråter, feber är exakt samma sak). En tredje och ganska naturlig förklarning skulle ju vara att barnen, så simpelt som det låter, är mindre. De är små. En stor kropp + 39 graders feber = jobbigt. En liten kropp + 39 graders feber = förödande. Det är ju samma temperatur, fast komprimerad ner i en 1 & 40 cm lång människovalp.
Det kan ju inte vara speciellt roligt. Faktiskt så är det rent för jävligt.
Jag försökte ringa upp olika läkare vid Karolinska Institutet idag för att få svar på mina funderingar men det gick inget vidare. En man la till och med på i örat på mig, hallå vad hände med att doktorer ska vara tillmötesgående och snälla?! Men jag förlåter honom och antar att han bara hade vaknat på fel sida av sängen idag :)
Är det någon av er som vet hur det ligger till? Svar uppskattas.
Acti labores jucundi
Lady Kar
Get it Shawty
Snart ska jag iväg till skolan. Ska försöka se till att få ett rättmätigt betyg från sockfittan,så det är bara att dyka upp och ha tillit till hennes bättre vetande. Om jag får mindre än ett MVG ska jag seriöst cutta fanskapet i muttan, jag är inte något fittigt VG-cpbarn!
Men oj oj tiden springer iväg när man har trevligt :) Nu ska jag sminka mig och sedan springa iväg och köpa min obligatoriska grande-osötande-chai-latte-med-soyamjölk på Waynes. Ciao!
Här är förresten dagens låt - Jag vill ju bara köra negershake'n så fort jag hör den!
Lady Kar
The real Gossip girls
En nära vän till mig (låt oss för sekretessens skulle kalla henne för Princess) gjorde för några veckor sedan något fullkomligt normalt. Hon hade sex med en snygg och åtråvärd man, och tänkte inte mer på saken. Ett helt normalt, moraliskt försvarbart beteende. Eller..?
När hon återvänder till skolan efter helgens bravader märker hon att historien om hennes lilla rendezvous har läckt ut till samtliga personer i skolbyggnaden, och beskedet har inte blivit väl bemött. Hon får efter detta utså blickar, pekande fingrar och gliringar från otaliga snorungar i korridorerna, som alla verkar tycka att det hon gjorde var otroligt opassande och slampigt. Det hon gjorde. Att det över huvud taget fanns en andra part i detta lilla äventyr verkar ingen ha uppfattat. Oh nej, det var hon, och endast hon, som betedde sig illa.
Jag kan verkligen inte sluta upp med att fascineras över människors gedigna intresse för att sprida elakheter om andra bara för att de själva inte har något liv, för att inte tala om faktumet att tjejer till denna dag fortfarande kan ses som slampor för att de gör något så normalt som att ha sex. Det är verkligen ett stort mysterium för mig.
Jag funderar över hur utstött av samhället jag skulle bli om alla mina små äventyr kom ut i det offentliga?
Med tanke på hur Sverige mer och mer håller på att förvandlas till en enda stor Carolafitta, skulle förmodligen kungen personligen utvisa mig från Sverige och skicka mig till Belgien eller något annat U-land där det konstant luktar Curry och männen daligen våldtar och misshandlar sina kvinnor. Och det skulle jag förtjäna, eller hur?
Erarre humanum est
Lady Kar
